Lujais berättelse

Efter fjorton år av konflikt börjar människor som drivits på flykt i Syrien återvända hem, både från olika delar av landet och från grannländer dit de flytt. En lång väg av återhämtning väntar dem. För Lujain är det mer än ett arbete att stötta dem genom detta – det är ett kall.

Tvingad att fly

”Min familj kommer från Homs, en av de städer som drabbades hårdast när konflikten började i Syrien”, berättar Lujain. ”År 2011 eskalerade våldet – bombningar, rädsla och osäkerhet omgav oss. Vi hade inget annat val än att lämna allt bakom oss och fly till Damaskus för att skydda våra liv. Att lämna vårt hem var hjärtskärande, men att överleva var det enda alternativet.”

Att komma till Damaskus kändes som att stiga in i det okända. ”Jag kände ingen, hade inga vänner och gatorna var obekanta. Allt kändes främmande – jag var en främling i mitt eget land.”

Att hitta ett syfte

Under flera månader höll rädslan Lujain inomhus. ”Jag lämnade knappt huset vi hyrde”, säger hon. ”Men till slut insåg jag att jag behövde vara stark och börja leva igen.” Med stöd från sin pappa fick hon ett arbete på en liten medicinsk verksamhet i Damaskus. Det blev hennes första steg mot att bygga upp livet på nytt. Senare började hon studera vid universitetet i Damaskus och engagera sig ideellt i olika organisationer. ”Det var början på min resa inom humanitärt arbete.”

Hennes engagemang och uthållighet gav resultat. Efter sex månader som volontär fick Lujain en heltidsanställning som socialarbetare på ett samhällscenter med stöd från UNHCR. ”Det var mer än ett jobb – det var början på att leva mitt syfte”, säger hon. Den rollen banade väg för att hon senare började arbeta på UNHCR som anställd.

Ingen dag är den andra lik

I dag arbetar Lujain som Protection Associate på UNHCR:s kontor i Homs. ”Min roll är mer än ett jobb”, säger hon. ”Varje dag har jag möjlighet att göra en positiv skillnad i människors liv.”

Hennes arbetsdagar är oförutsägbara. ”Morgnarna kan börja med genomgång av ärenden, följt av fältbesök för att bedöma frågor som rör barns skydd, könsbaserat våld, psykisk hälsa samt risker för exploatering och övergrepp”, förklarar hon. Eftermiddagarna ägnas åt att skriva rapporter, planera projekt och hantera mejl. ”Det oförutsägbara ger mig energi – tillsammans med mycket kaffe!”

Hennes arbete omfattar både ärendehantering och att följa upp behoven hos människor som återvänder från Libanon, Jordanien och Turkiet. ”De som återvänder till Syrien börjar sina liv från noll. När man möter dem ser man hoppet i deras ögon. De vill bygga upp igen – inte bara sina hem utan hela landet.”