Arashs berättelse
Ett liv av lärande
När Arash tvingades fly från Iran byggde du upp sitt liv igen genom utbildning. Nu arbetar han på UNHCR, FN:s flyktingorgan, där han lyfter fram utbildning som ett sätt att förändra framtider – med utgångspunkt i sina egna erfarenheter för att hjälpa andra att finna trygghet, värdighet och möjligheter.
Börja om från början
Arashs historia började i Iran, där hans familj ingav honom en stark tro på utbildningens kraft. Men när deras säkerhet hotades tvingades familjen fly sitt hem och lämna allt bakom sig.
Innan de bosatte sig i Australien tillbringade Arash och hans familj en tid i Malaysia. Lättnad och desorientering gick hand i hand. ”Allt var nytt – dokument, bussar, regler, till och med hur jag skulle presentera mig själv utan att mitt förflutna tog över samtalet”, minns han.
Utmaningarna var omedelbara och djupgående. Som flykting mötte Arash en vardag präglad av osynlighet och osäkerhet. ”Man väntar. Man navigerar begränsningar man inte har valt. Man vill planera, men tillåtelsen att planera kommer senare – om den alls kommer.”
Utbildning, som en gång varit en hörnsten i hans uppväxt, blev en lyx: ”Trygghet blir en ständig utmaning och oro blir en del av vardagen.”
Att hitta en väg framåt
Arash började bygga upp sitt liv igen genom att säga ”ja” till varje möjlighet som dök upp: volontärarbete i ungdomsprogram, evenemang, handläggning och översättningsstöd. ”Genom att delta i kommittéer, driva projekt och dela med mig av verktyg återfick jag självförtroende och värdighet”, säger Arash. Men hindren var fortfarande betydande – frågor kring hans språkkunskaper, hans kvalifikationer och stigmat kring att vara flykting: ”även om du uppfyller alla kriterier sätter din status ett frågetecken i människors ansikten”.
Arashs första jobb på HELP College blev en vändpunkt: ”Universitetets president trodde på mig och investerade i min utbildning. Den tilltron förvandlade ‘kanske’ till framåtrörelse. Jag fylldes återigen av hopp och drömmar.” Han fick ett stipendium för flyktingar, tog examen och arbetade som ingenjör, samtidigt som han höll fast vid sitt humanitära engagemang. Efter att ha arbetat med flera icke-statliga organisationer gick han till slut vidare till UNHCR. ”Att börja på UNHCR gav hoppet ett större ansvar”, säger han. ”Det är en sak att bygga upp sitt liv igen – en annan att hjälpa till att öppna vägar för andra.”
Ett nytt uppdrag
I dag arbetar Arash inom UNHCR:s team för partnerskap med den privata sektorn, där han bidrar till att säkra utbildning för unga flyktingar runt om i världen. ”Ett tryggt klassrum, en avlönad lärare och en skola som välkomnar dig – det är det som gör det möjligt att börja om i livet”, säger han. Arash vill att världen ska förstå: ”Vi är inte en enda berättelse. Fördrivning är en juridisk verklighet, inte en identitet. När systemen är rättvisa och välkomnande stärker flyktingar de samhällen de blir en del av.”
Att blicka framåt
Arash tillägnar sitt arbete sin mamma, vars uppoffringar gjorde hans resa möjlig. Hans hopp för framtiden är tydligt: ”Att ett barns födelseplats aldrig ska begränsa deras möjlighet att lära sig.” För honom är utbildning och anständigt arbete inte förmåner – de är grunden för värdighet. ”När flyktingar får tillgång till skola och arbete överlever vi inte bara; vi bidrar, och allt omkring oss blomstrar.”
