En minoritet ovanpå en minoritet

Nancy (hon/henne/de/dem/oss), IKEA medarbetare

Under uppväxten kände sig Nancy, en medarbetare från Malaysia, som en "minoritet ovanpå en minoritet", som hon kallar det. Med en indisk pappa och en kinesisk mamma kände hon sig alltid lite malplacerad. Att dessutom vara homosexuell gjorde det inte lättare.

Att ha en annan etnicitet än de andra barnen i klassen var en tuff verklighet för Nancy. Hon kände att hon inte riktigt passade in i någon kategori. Även när hon umgicks med indier eller kineser kände hon sig inte accepterad eftersom hon inte såg ut som dem. När Nancys föräldrar gifte sig på 70-talet var det inte populärt med blandäktenskap. Så det fanns inte ens ett bredare familjestöd att luta sig mot. Något så normalt som att få en plats på universitetet var en utmaning trots att hon gjorde bra ifrån sig i skolan och tog sig an tunga läroplaner.

Nancy blev så småningom lärare och undervisade små barn. "Tänk om föräldrarna visste att jag var homosexuell!" utbrister hon. "Min karriär skulle ha varit över. Jag skulle ha varit borta! Så jag var i princip tvungen att separera min livsstil och vara försiktig." Att leva på det sättet blev för mycket. Livet i ett starkt religiöst land innebar att hon aldrig kunde vara sitt sanna jag. Så hon visste att hon så småningom skulle flytta till ett annat land. 

Komma ut 

Förutom att hon rasmässigt skilde sig från sin omgivning visste Nancy tidigt att hon var homosexuell, medan hon fortfarande bodde i Malaysia. Det blev ingen stor "komma ut" för henne. Enligt Nancy gör människor i hennes kultur inget stort av det. Det finns inget formellt uttalande. Det är bara en insikt och acceptans inom dig själv. Hon berättade aldrig riktigt för sina föräldrar, men började att ta med sig partners. Ju äldre hon blev, desto mer bekväm blev hon med att ta hem dem för speciella högtider. Och även om hennes föräldrar aldrig uttryckte verbal acceptans, känner hon att de har accepterat hennes sexualitet på sitt eget sätt.

Kärlekshistoria

Nancy träffade sin partner, May, på en dejtingplattform. Det var nära att anslutningen inte blev av eftersom Nancy just skulle logga ut när May klickade på hennes profil. Deras kärlek präglades av ömsesidig respekt och djup omtanke. May kommer ursprungligen från Thailand men har bott i Storbritannien i 35 år. Även om Nancy hade flyttat från Malaysia och bott i Singapore i sex år, hade hon återvänt till Malaysia innan hon träffade May.

Med tiden kom Nancy och May överens om att May också skulle flytta till Malaysia så att de kunde vara tillsammans. Men efter tre månader blev May stressad av livet i ett restriktivt land. Hon hade levt ett öppet liv som homosexuell i 20 år och hade inte lust att gå tillbaka in i garderoben. Att inte kunna hålla Nancy i handen offentligt var inte den kärlekshistoria hon hade föreställt sig. För May blev det ett omedelbart problem att vara homosexuell i ett konservativt land. Så de ändrade riktning och flyttade till Storbritannien.Utmaningar

och hat

När Nancy flyttade tillbaka till Malaysia från Singapore utsattes hon för våld när hon skulle gå ut en kväll. Hon var tillsammans med en grupp vänner och sin partner vid den tidpunkten (innan hon träffade May). När de lämnade klubben blev May och hennes partner trakasserade av en grupp killar. "Jag fick stryk som aldrig förr", avslöjar hon." Och för att ytterligare spä på såren fick hon reda på att de vänner hon hade varit på klubb med bevittnade händelsen men inte gjorde något för att stoppa den. Hon bodde i Singapore och hade då och då upplevt att HBTQ+-personer blivit utsatta för otrevligheter. Men i Singapore tog vännerna hand om varandra. Det var chockerande annorlunda i Malaysia att hennes vänner låtsades som om de inte kände henne och lämnade henne att hantera ilskan ensam. På den tiden kändes det som ett fullständigt svek. I efterhand ser hon det dilemma som hennes vänner hade när de försvarade henne eftersom samkönade relationer är kriminaliserade i Malaysia. Hennes vänner var också homosexuella, och det finns inga lagar som skyddar HBTQ+-personer mot diskriminering eller hatbrott. 

IKEA och Nancy

"IKEA är en stor del av min historia", säger Nancy. Att bo i Storbritannien "Jag är ute och jag är stolt. Men jag är särskilt glad över att jag får vara den jag är här på jobbet". Innan hon kom till IKEA kände hon att oavsett hur många nyckeltal hon uppfyllde på tidigare företag så var hon aldrig rätt val för befordran eller representation. Det var aldrig en jämn lekplats.

Nancy började på IKEA för 10 år sedan och klättrade ganska snabbt på karriärstegen. Nu är hon chef för ett IKEA Food team. För andra kanske det inte är så viktigt att leda ett team av människor, men för Nancy ligger betydelsen i representationen. För henne är en HBTQ+-person i en chefsposition ett synligt bevis på IKEA:s stöd. Inom sitt eget team säkerställer hon mångfald i rekryteringen som ett sätt att illustrera inkludering. Hon har byggt upp ett team med människor från alla samhällsskikt. Hennes väg mot självacceptans ledde henne till ett slags acceptansaktivism för andra.Kärlek

Hemma

För Nancy ser kärleken hemma annorlunda ut nu. Hon har insett att kärlek visar sig på olika sätt. I Malaysia visar hon och hennes partner inte varandra ömhet inför familjen, men hon vet att familjen accepterar deras förhållande. "Varje gång min mamma vill klaga på mig pratar hon med May först. Så på det sättet är vi som ett traditionellt par."

Hemma i Storbritannien med May känner Nancy att hon kan andas och vara sig själv. Hon tvivlar aldrig på Mays kärlek på grund av det enorma stöd hon har visat henne. Vid ett tillfälle hade May tre jobb för att Nancy skulle uppfylla lönekraven för att få visum till Storbritannien. När Nancy är ute på gatan är hon fortfarande rädd för att folk ska titta konstigt på henne för att hon är gay. Men i fristaden hemma, som hon byggt upp med May, känner hon sig helt trygg med "sitt livs kärlek".