Shadias berättelse
Från aktivist till asylsökande
Shadia tvingades fly från Colombia och lämnade bakom sig sitt arbete som samhällsaktivist och analytiker. Nu är hon i Frankrike och bygger upp sin karriär på nytt.
Jag trodde inte att någon kunde hjälpa mig
På dagarna arbetade jag som aktieanalytiker för ett multinationellt företag i Colombia. På nätterna var jag min fars högra hand i hans kamp för rättvisa. Samtidigt studerade jag till en MBA i Business Administration.
Min far var advokat och ägnade årtionden åt att försvara offer för barnarbete kopplat till olaglig verksamhet – som skogsskövling, utpressning, illegal gruvdrift och narkotikahandel. Människor kom till oss när de inte hade råd med juridisk hjälp. Min far gav dem stöd, och ibland erbjöd vi dem till och med ett gömställe. Vi hade ett stort hus i Colombia, och när barn stannade hos oss försökte jag hjälpa dem med deras studier. På så sätt blev jag tidigt djupt medveten om orättvisor. Eftersom vi avslöjade olagliga aktiviteter satt vi också på känslig information om korruption och brottslighet.
Anledningen till att jag tvingades lämna mitt land är att jag är min fars dotter. Under flera månader blev jag förföljd av hans fiender – som också blev mina. De ville tysta hans röst, och därför riktade de sig mot mig. De visste allt om mig: var jag jobbade, var jag befann mig. Till slut tvingades jag lämna mitt arbete. Jag fick hotfulla meddelanden, varningar om att jag var övervakad och att mitt liv var i fara. Men min far kunde inte sluta. Hans kamp var för viktig. Så jag offrade mitt liv där – för att han skulle kunna fortsätta sitt.
Nytt liv, en ocean bort
Att lämna mitt land var svårt – det var under covid-19, och allt jag ville var att vara nära min familj. Medan hela världen stannade hemma, tvingades jag flytta. Jag hade inget val. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att bo i Frankrike. Min dröm var att bli lärare i mitt hemland och hjälpa dem som inte hade råd att studera. Men så blev det inte. När jag kom till Frankrike kunde jag inte språket. Jag hade ingen familj här, inga vänner. Ärligt talat visste jag nästan ingenting om landet. Jag var ensam genom hela processen – och det var inte lätt. Jag kände att ingen kunde hjälpa mig. Men när jag började prata med fransmän möttes jag av vänlighet och hjälpsamhet. Det betydde allt.
Vädret må ha varit kallt, men människorna var varma. Jag visste inte vad jag skulle göra med mitt liv – men just då var jag trygg. Och det var det viktigaste.
"Att arbeta ger en känsla av trygghet när man kommer till ett nytt land. Det känns nästan overkligt – som ett 'wow-ögonblick' – för du får en chans att visa vad du kan: dina yrkeskunskaper, dina mjuka värden, din tekniska kompetens. Allt. Och det känns riktigt bra."
Terminsstart
Vad jag verkligen ville ha var en möjlighet att arbeta. För att göra det var jag tvungen att lära mig franska och jag var tvungen att gå tillbaka till universitetet. Det stod klart att om jag ville komma in på ett företag behövde jag börja plugga igen. I mitt CV var jag tvungen att visa att jag studerade på franska. I Frankrike är det väldigt viktigt. Jag var tvungen att studera allt igen, den här gången på franska. Det var så svårt, men när jag var klar med min andra master var jag redo. Under mitt sista år med franska hittade jag ett jobb på IKEA. Ärligt talat gav studierna mig möjlighet att hitta ett företag som jag verkligen gillar på grund av dess värderingar. Människorna där är verkligen fantastiska. Arbetet hjälpte mig att umgås med mina vänner och att vara en del av samhället. IKEA gav mig ett jobb som jag verkligen gillar. Det är i leveranskedjan, så jag känner mig glad och hemma.Arbete ger dig en känsla av trygghet när du kommer till ett annat land.
Det känns nästan overkligt – du får en chans att visa dina yrkeskunskaper, både mjuka och tekniska färdigheter. Allt du kan. Och det känns fantastiskt.
Framtiden börjar med stora drömmar
Nu bor jag i en liten studio, men jag vill fortsätta arbeta och spara tillräckligt för att en dag kunna köpa ett stort hus – som det jag hade i Colombia. Inte bara för mig själv, utan också för att kunna välkomna vänner och familj. Att ha utrymme för att träna och bjuda in människor till min trädgård betyder mycket för mig. Jag vill också fortsätta hjälpa människor i utsatta situationer. Nu när jag har avslutat min magisterexamen vill jag engagera mig som volontär i organisationer som arbetar för inkludering, rättvisa och jämställdhet.
Det är avgörande att flyktingar får möjlighet att arbeta och lära sig språket. Det hjälper dem att förstå nästa steg i sin resa och ger dem förutsättningar att bli självständiga och kunna försörja sig.
Flyktingar är människor. Vi söker inte allmosor – vi söker möjligheter. Möjligheten att arbeta, att använda våra förmågor och att vara en del av samhället betyder allt. Det enda vi behöver är en chans.
