Från Irak till Schweiz – lär känna Aya
Jag heter Aya. Jag är 27 år. Jag lämnade mitt hemland, Irak, 2009 för att ta mig till Syrien. Sedan flydde vi från Syrien till Turkiet. Och nu är vi bosatta i Schweiz.
När jag var i Irak hade jag en normal barndom. Jag minns att människor var omtänksamma om varandra och levde i fred. Jag har goda minnen av platsen jag kommer ifrån. Men när kriget kom till mitt land förändrades allting."
AyaStöder UNHCR
Min pappa bestämde sig för att fly på grund av många händelser som inträffade samtidigt. En av dem var när ett bomblarm gick på min skola. Det var då min pappa sade: ”Nu räcker det. Vi kan inte stanna här längre."
När vi lämnade Irak för att ta oss till Syrien hoppades vi att det skulle bli vår slutdestination och vårt andra hem. Allt gick bra. Jag och mina syskon började i skolan där och kunde tack vare vårt gemensamma språk kommunicera med lokalbefolkningen.
Men tyvärr följde kriget efter oss, så vi var tvungna att lämna Syrien. Efter att vi först flytt till Turkiet, så bosatte vi oss till slut i Schweiz.
Mitt hem är där jag känner att jag hör hemma, är välkommen, känner mig trygg och där min familj är."
AyaStöder UNHCR
Foto: © UNHCR/Andrew McConnell
Sedan förde ödet mig till UNHCR, som är FN:s flyktingorgan. När de hörde att jag talade olika språk erbjöd de mig möjligheten att bli en del av deras team.
Jag är tacksam för allt detta, för det var så jag blev den Aya jag är idag. Om jag inte hade haft alla dessa motgångar tror jag inte att jag skulle vara samma person som jag är idag.
När jag började arbeta i Turkiet hade jag som mål att visa människor att flyktingar är vanliga personer med olika kunskaper, styrkor och förmågor – och att de kan förändra världen till det bättre."
AyaStöder UNHCR
Foto: © UNHCR/Jean Marc Ferré
Plötsligt skrev någon på sociala medier till mig och sade: "Hej, jag heter Emily. Jag bor i Genève och vill hjälpa till. Kan vi träffas?" Vi sågs och drack en kopp kaffe – och det gav mig chansen att förändra mitt liv.
Emily hjälpte mig att ta reda på allt jag behövde veta för att ansöka till universitet. Jag blev antagen, och i år kommer jag att ta en dubbelexamen. Detta har gett mig hopp om att jag ska kunna stanna i Schweiz och ha en framtid här.
Det finns en missuppfattning att flyktingar letar efter ett bättre liv och en bättre ekonomisk ställning. Men det främsta skälet till att vi flyr från våra länder är för att komma i säkerhet och hålla oss vid liv – vilket är grundläggande mänskliga rättigheter."
AyaStöder UNHCR
Flyktingar är som vem som helst
Jag skulle vilja att människor förstår att alla har potential – oavsett deras status eller den identitet de inte själva har valt.
Jag skulle vilja att människor ser mig som en ung kvinna som försöker skapa en bättre framtid, trots allt jag har varit med om. Jag vill att de ska se mig som någon som leder samhället – inte bara som ett offer.
Jag är så stolt. Nu visar jag för världen att vi visst har en röst. Och tack till UNHCR och alla organisationer som arbetar med flyktingar. De hjälpte till att göra våra röster hörda så att vi kan tala för oss själva.
Jag känner ett ansvar att vara en röst för de som inte har en och för de miljoner flyktingar runt om i världen som vill berätta om sina erfarenheter."
AyaStöder UNHCR
Fotona i den här berättelsen, i ordning, har tagits av:
© UNHCR/Antoine Tardy
© UNHCR/Andrew McConnell
© UNHCR/Jean Marc Ferré
