Nataliias berättelse
Att söka stabilitet i en osäker värld och återta sin identitet.
När Nataliia tvingades lämna sitt hemland började en ny resa i Tjeckien. Från att ha varit advokat till att bli flykting kämpar hon nu för att återuppbygga både sin karriär och sin yrkesidentitet – och för att forma en ny framtid.
När livet vändes upp och ner
Innan invasionen – ett liv i balans
Innan den fullskaliga invasionen var jag lycklig. Mitt liv i Ukraina var fullt – fullt av familj, mål och en karriär som jag älskade. Det var ett perfekt liv. Vår familj brukade samlas utan någon särskild anledning – vi kunde ringa varandra bara för att fira en högtid, en födelsedag eller för att hjälpa till i trädgården. Familjefester innebar skratt, berättelser och värme.
Jag var advokat – och jag var bra på det. Jag förstod hur systemet fungerade, hur man navigerar i komplex lagstiftning, hur man kommunicerar effektivt och löser problem. Det självförtroendet var min grund.
Men en dag började raketbeskjutningen. I det ögonblicket förstod jag att det livet var över. Mina planer krossades, och jag tvingades fatta ett beslut om vad jag skulle göra.
Att lämna allt – och börja om
Nu saknar jag det självförtroendet – i mitt privatliv, i mitt yrkesliv och inför framtiden. Min dotter var då tolv år gammal. Det fanns inget skydd mot raketerna. Jag var rädd – för mitt liv och för hennes. Det var därför vi lämnade vårt land.
Ut i det okända
Det första steget var en chock. Jag minns kön av människor vid gränsen – så många kvinnor med barn. Det var en katastrof. Man måste bara bestämma sig för vad man ska göra härnäst. Man är vilsen och vet inte vart man ska ta vägen.
Vi valde Tjeckien, eftersom kulturen kändes bekant. Jag minns att jag trodde att vi skulle stanna i en eller två månader – sedan skulle allt bli bra igen, och vi skulle kunna återvända. Men när jag analyserade situationen insåg jag att det inte skulle gå så snabbt.
Att börja om från början
Till en början hade jag lite distansarbete online, vilket hjälpte oss att klara oss och spara lite pengar. Vi var ledsna och stressade, men våra värdar hjälpte oss – de pratade med oss och försökte lugna oss.
Månaderna gick, och jag insåg att jag behövde hitta ett mer permanent boende, ett jobb och börja lära mig det tjeckiska språket. Det var början på en ny resa – en resa mot att återuppbygga ett liv, en identitet och en framtid.
"Jag längtade efter ett syfte. Det var en fantastisk känsla när jag fick en inbjudan från IKEA att delta i deras rekryteringsprocess. Då insåg jag att jag kan vara en del av något meningsfullt igen. Jag kan leva. "
Nytt hem, nya utmaningar
Första gången man kommer till ett nytt land är det en enorm utmaning. Du vet inte hur någonting fungerar – varken transportsystemet, utbildningssystemet eller sjukvården. Allt är nytt. Det var till och med svårt att gå till ett varuhus för att köpa något.
Jag är så tacksam för den hjälp jag fick av främlingar under den tiden – hjälp med kläder, mat och hygienartiklar. När vi fick vårt ettåriga visum kunde vi börja ta små steg framåt.
Jag insåg att jag behövde hitta ett jobb – inte bara för att få en inkomst, utan för att känna att jag deltog i något större. Jag ville mer än att bara överleva från dag till dag. Jag ville ha ett syfte. Det var en fantastisk känsla när jag fick en inbjudan från IKEA att delta i deras rekryteringsprocess. Då förstod jag: jag kan vara en del av något viktigt igen. Jag kan leva.
Att leva i väntan
Trots det lever vi varje år i väntan – på den dag då vi kan förlänga vårt visum och fortsätta stanna här lagligt. Att vänta är alltid en prövning. Vi måste ta oss igenom onlineformulär och personliga möten innan vi får ett nytt visum för ytterligare ett år.
Vägen tillbaka till lagen
Nu har jag fått min juristexamen nostrifierad och officiellt erkänd. Men det räcker inte. Jag kan fortfarande inte arbeta som advokat – mina kunskaper i det tjeckiska språket är inte tillräckliga än.
Jag saknar känslan av att kunna uttrycka mig fullt ut i mitt yrke, att kunna förklara allt jag vill, att lösa juridiska problem. Min dröm är att återvända till toppen av mitt yrke. Jag vill vara delaktig i stora frågor, uppnå goda resultat för mitt företag och se effekten av mitt arbete.
Jag hoppas kunna återvända till advokatyrket. Det är en stor utmaning – först måste jag behärska det tjeckiska språket fullt ut, och det kommer att ta tid.
Men jag är redo. Jag ger inte upp. Jag ser var jag kan hjälpa andra och vara till nytta. Och det är precis vad jag vill – att vara till nytta.
