Sonya och Motin skapar ett hem för sonen att växa upp i
En solig vårdag kan makarna Sonya Bristi och Motin Miah andas ut en stund i vardagsrummet. Maten är klar och hålls varm på spisen. Sonen Ejahia sitter i den andra soffan, tillfälligt fokuserad på en bok. Men det dröjer inte länge innan han vill pyssla med något annat. Föräldrarna turas om att ömsom vara med på upptågen, ömsom hålla uppsikt.
– Förut var det bara jag och min man, men sen föddes barnet. Han behöver plats. Han var mycket stressad i den gamla lägenheten. Så det är bra att vi fick en lägenhet här, säger Sonya.
Nu bor familjen på andra sidan Hässelby gård i en lägenhet som är större, med tre rum istället för två. Men lägenheten är även märkbart äldre.
– Det är ett bra område, men lägenheten är jättegammal. När jag kommer hem känner jag mycket stress. Jag har pluggat, jag har jobbat, jag har barn och sen kommer jag hem till en massa olika problem i lägenheten. De fixar allt sakta, sakta, säger Sonya.
Ett element som inte funkat, slitna golv i sovrum och kök, trasiga dörrhandtag för att nämna några problem som åtminstone har fixats. Ejaiah hann bli inlåst mitt i leken en gång innan de fick dörrhandtagen utbytta. Han har också påverkats av lägenhetens tillstånd.
– De har bytt golvet i köket och sovrummet när vi bor här. Det var stressande att flytta alla möblerna. Min son ville inte sova riktigt, berättar Sonya.
Hon skakar på huvudet och suckar. Men det varma leendet kommer snart tillbaka.
Det mest akuta är fixat. Familjen uppskattar det större utrymmet för Ejahias spring och lek och grönskan runtomkring. De blickar också framåt. Om tio-femton år har de förhoppningsvis sparat ihop tillräckligt tillsammans för att betala lite extra för något fint och nytt. Där kommer de kunna satsa mer på inredning och ha det mindre oömt med en äldre Ejahia som kan ta hand om sina saker.
– Ibland leker han och så blir något trasigt. Jag blir kanske arg eller ledsen och då säger han ’Förlåt mamma! I’m sorry mamma!’, säger Sonya och tittar på sonen som just för stunden sitter lugnt i soffan med hennes mobil.
Hon ler och tillägger:
– Han har så mycket energi.
Ejahias energi får verkligen ta plats i hemmet. Ibland innebär det att det blir svårt att läsa på till en uppgift, eller att saker går sönder. För det senare är Motins fixar-anda särskilt bra. Bland annat har han fixat dammsugaren och lappat ihop fjärrkontrollen så att den höll till de kunde köpa en ny.
– Jag försöker alltid fixa saker. Jag vill lära mig bilmekanik nu på riktigt. Jag gillar att fixa bilar och jag gillar att hjälpa människor, till exempel från mitt land. Här finns människor från Bangladesh, Indien, Pakistan som ringer mig när de har problem och jag går och hjälper dem, säger Motin.
Värnar om hem och kultur
Kopplingen till hemlandet Bangladesh och kulturen är en stor del av vardagen för familjen även här. Sinsemellan talar Sonya och Motin urdu. Ejahia förstår, men hittar än så länge oftare orden på svenska. Motin, som också talar hindi och vars pappa är från Indien, sätter gärna på gamla Bollywood-filmer, konserter och musikvideor på tv.
– Man vill ha lite relax när man kommer från jobbet hit, lyssna på musik och enjoy. Men inte hela tiden. Jag är muslim, Sonya är muslim, men hon är en riktigt bra muslim. Hon ber alltid fem gånger om dagen. Det måste vara lugnt också då, säger Motin.
Sonya i sin tur lagar mat med alla smaker hon vuxit upp med. Det mesta som behövs för att återskapa dem finns att hitta i butiker som inte ligger så långt bort. Motin har också börjat odla flera vanliga ingredienser i bangladeshisk mat som de tänkt dra nytta av när arbetet förhoppningsvis bär frukt i sommar.
Just att laga, dela och bjuda på mat är viktigt för familjen. Ibland får de börja laga mat tidigt på morgonen för att hinna få allt klart till efter arbete och studier. Särskilt vid besök, då det kanske blir ännu mer av en festmåltid. Den omtanken menar Sonya och Motin är vanlig i Bangladesh.
– När människor, släktingar, gäster kommer och äter mat blir vi glada, säger Motin.
Det kan de även bära med sig utanför hemmet. Som när Sonya besöker en av sina första svenska vänner, en äldre man på omkring 90 år som hon känt i över tio år. Hon träffade honom när hon levde ensam vid Farsta strand, där han bor kvar än. När hon får tillfälle att åka dit igen ska hon se till att ta med hans favoriträtter från sin repertoar.
– Han började hälsa först, ”hej hej!”. Jag var blyg och inte så social då, innan jag gifte mig. Men sen tänkte jag, nej, jag måste prata, och jag satte mig. Han ville inte prata mycket med mig först. Sen en gång, när jag var ledsen, kom han och pratade med mig, han sa ”det är okej, ingen fara”. Han är en jättebra vän nu, men han är sjuk, berättar Sonya.
Samtal och sammankomster gör allt lättare
Alla i familjen tycker om att vara aktiva och sociala när de har möjlighet. Särskilt på sommaren får de uppskatta livet i Hässelby lite extra – parkerna, stranden, möjligheten att fiska. Och människorna.
– Det är trevligt att jag har en kultur, du har en kultur, de har andra kulturer. Då är flera kulturer på samma plats. Vi finns här! Det är fantastiskt, säger Sonya.
Sonya och Motin lyser upp när de nystar i allt det som familjen uppskattar med sitt hem bortom den gamla lägenheten. Men de kan också känna oro. De hör och ser spåren av våld ibland. Det har hänt att polisen knackat på och undrat om de vet något om ett brott som ägt rum i grannskapet.
– Vi vet inget, men de kommer ändå, frågar varifrån vi kommer, tittar på passen. Jag tänker, varför måste de komma till oss? Jag är också rädd, säger Sonya.
Hon suckar. Vardagen är lite tyngre just nu. Sonya jobbar mindre på grund av studierna till undersköterska och Motin är helt fokuserad på att lära sig bilmekanik, så det finns mindre pengar och mindre tid till allt. Det är svårt att finna ro i hemmet.
Men det ska bli bättre. Lättare. Så småningom blir det studieuppehåll och längre fram blir Sonya och Motin färdigutbildade och färdiglärda. I sommar tänker de bjuda hem folk oftare, baka kakor och uppmuntra Ejahias kramgoa, sociala sida ännu mer i umgänge med andra familjer med barn.
Sonya blir glad av bara tanken.
– Alla människor har bekymmer, olika sorters stress. Om man under tiden får besök, pratar, med kompisar, med andra människor, fokuserar man på vad den frågar, vad den säger, vad man svarar och tänker kanske inte så mycket negativt. Som att ta lite frisk luft, andas ut, säger hon.
Hon pausar en stund, som för att känna efter. Man blir faktiskt lite lättare, konstaterar hon.
