Livet på landet håller makarna Molla och Rolf sysselsatta
En solig vårdag slinker solstrålarna in genom den öppna dörren till hallen i huset i Aneby och lyser upp väggarna i all detalj. Drömska skogslandskap med träd och mossa och flera av skogens djur uppenbarar sig. Det är Molla Friis som målat dem, inspirerad av sin småländska skog som så ofta annars i sin konst.
– Det är härligt när det är annorlunda. I hallen ska det vara den känslan av att vara ute, därför har vi också utomhuslyktor där, förklarar Molla entusiastiskt.
Hemmet är hennes fristad. Det är mycket att stå i och fixa både till vardags och i längden, men det är också roligt. Här behöver hon och maken Rolf Berggren inte följa konventionerna. Bland en hel del annat har Molla kunnat fylla väggarna med konst både direkt och på tavlor medan Rolf har kunnat bygga om badrummet intill deras sovrum så att det även rymmer en bastu.
– Vi flyttade hit på grund av platsen, för gården och skogen och att det är mitt ute i ingenstans men ändå väldigt centralt mellan flera städer. Sen köpte vi inte gården för att vi kände att huset var perfekt. Det var mer att här skulle man kunna göra så och där skulle man kunna göra så och så skulle det kunna bli jättebra, säger Molla.
Dörren till hallen bör inte stå öppen länge. Hundarna Boscoe och Milo är kära familjemedlemmar men kommer inte så bra överens, så de brukar vara i varsin del av gården. Nu springer den energiska Boscoe närmast runt – men han får inte vara i köket obevakad. Han kan öppna kylskåp och köksskåp.
– Det där, det är min frus hund, säger Rolf lite skämtsamt om den mindre laglydiga Boscoe.
Olika sorters arbete i hemmet
Efter många år som chef i det militära skulle Rolf egentligen gå i pension nyligen. Istället tog han tjänstledigt för att ta en lugnare roll inom detsamma. Därför pendlar han till Stockholm åtminstone tre dagar i veckan.
– Människor är viktiga för mig, vilket är lite anledningen till att jag gick i pension. Men Molla är yngre och jobbar väl i tio år till. Jag har ju gården, vi har ju skogen och så har vi en fastighet i Yngsjö att sköta, så visst hade jag haft sysselsättning, men gå här ensam? Nej, säger Rolf och skakar på huvudet.
De lugna stunder Rolf faktiskt tar för sig själv involverar ofta en kaffe i köket och en titt på att göra-listan. Sen går han gärna runt huset och gården för att titta på vad som saknas, eller hur långt de har kommit med ett renoveringsprojekt. Det blir en hel del i huset som på håll är över 150 år gammalt i grunden.
Molla och Rolf gör allt tillsammans, men i olika roller. För det mesta är det Rolf som bygger medan Molla målar, spacklar och tvättar. Men själva arbetet som krävs är inte alltid förutsägbart.
– Det är ju lite speciellt när man håller på så här i gamla hus, man vet aldrig vad man hittar, säger Molla.
Renoveringen av köket var ett sådant exempel. Från början var tanken bara att göra ett större ljusinsläpp i ett kök som var betydligt mindre än det är nu. Men ett falskt alarm om hussvamp ledde till ett betydligt större arbete med att gräva ur, lägga en riktig grund och ett helt nytt golv. Ett arbete som egentligen hade behövts göras i hela huset – och ligger i framtidsplanerna.
– Men ska man göra det så ska man göra det på sommaren så man kan grilla ute istället, men på sommaren är ju barn och barnbarn hemma och det känns ju sådär att ha en byggarbetsplats här. Så det får bli andra, mindre projekt så länge, säger Rolf.
Uppskattar att vara sysselsatta
Att göra ingenting finns inte på kartan.
– Nej, nej, nej, åh herregud, säger Rolf vid blotta tanken och skrattar.
Han och Molla tycker båda att det är ganska kul att vara sysselsatta, menar han. Till vardags arbetar Molla delvis på distans för en statlig myndighet. Rolf arbetar också på distans ett par dagar i veckan. När de är hemma samtidigt får de sprida ut sig i ett hus som är stort men inte riktigt känt för att ha många dörrar.
Rolf sitter ofta vid sin morfars gamla skrivbord på arbetsrummet på ovanvåningen eller i köket och Molla i vardagsrummet på bottenplan. Det reflekteras även lite i inredningen.
– Här skulle man kanske egentligen kunna ha en matsal men det har jag ju ockuperat med annat, säger Molla om ateljén hon satt upp i vardagsrummet.
Hon har gjort rummet till sitt eget med en hel del antikt, loppisfynd och lite IKEA. Bland det gamla är favoriten ett skåp som står i hörnet, intill ett av gästrummen som dottern med familj brukar sova i när de är på besök. Molla går fram till skåpet och öppnar det försiktigt. Lika försiktigt plockar hon ut små, små möbler och inredningsdetaljer.
– Några av möblerna fick min mamma när hon var liten, och hon fyller ju 80 år nu, så de är från fyrtiotalet. Sen har jag fixat lite saker själv. Hela min uppväxt hade jag det här hos min mormor att leka med, så det är väldigt roligt att ha kvar det idag, säger Molla.
Skåpet har inga handtag. Tanken är att det inte är lika mycket till för att öppnas och lekas med som att uppskattas som minne. Men Molla stannar upp efter att ha kikat på skåpet ett tag.
– Någon har stuvat om lite, konstaterar hon.
Barnbarnen blir huvudmisstänkta. Molla ler vid tanken på dem.
Visst kan huset i Aneby ibland kännas lite väl stort för Molla och Rolf. Men det är ofta någon på besök. Bara häromveckan var det Mollas syster. Till högtider har det varit fullt hus, med spring såväl ute som inne och uppdukat för alla i det rymliga köket.
– Hemmet är till för att samlas, säger Rolf.
Familjen är viktig för paret – och alltid välkomna hem.
