Från Irak till Schweiz – lär känna Odai
Jag heter Odai Al Fallooji. Jag är 42 år och är född i Bagdad. Jag har en kandidatexamen i företagsekonomi. Jag har tre barn. För tre månader sedan började jag arbeta och studera på IKEA.

Jag växte upp med min mor och far, två systrar och tre bröder. De flesta av dem är inte längre kvar i Irak. Endast min mamma är kvar.
Jag har många barndomsminnen, men dessvärre många tråkiga. Jag föddes 1979 – ett år efter kriget mellan Iran och Irak bröts ut. Sedan kom Kuwaitkriget och därefter blev det ännu värre. Fram tills idag har större delen av mitt liv varit väldigt tufft.
I Irak arbetade jag inom byggbranschen i mer än tio år. Under 2004 började jag arbeta som arbetsledare på ett lager för ett företag som gav logistiskt stöd till den amerikanska armén i Irak. Efter det startade jag och mina vänner ett byggföretag, där jag hade chefsbefattning.
2015 var en mycket tuff tid i mitt land, framför all på grund av ISIS och milisen. De började döda och kidnappa människor på grund av deras ras och religion. Det blev omöjligt för mig att stanna i Irak.
Det var en väldigt farofylld och tuff resa. Vi var tvungna att göra en mycket farlig resa från Turkiet till Grekland i liten båt. Därefter var vi tvungna att gå i sju dagar och resa med buss. Det var stundvis jättetufft.
I dag arbetar jag med logistik på IKEA. Jag är inte längre chef. Men det har inte så stor betydelse. Det viktiga är att min familj är trygg. I framtiden kanske jag t.o.m. kan starta eget företag i Schweiz. Vi får se.
Jag vill vara kvar på IKEA. Mina medarbetare är väldigt stöttande och vänliga. De hjälper till när jag behöver något eller har frågor. Mina medarbetare får mig att känna tillhörighet med företaget och landet.
Min dröm är att fortsätta studera och ta examen. Jag vill även utveckla min kompetens för att kunna bidra i Schweiz. Jag vill även få tillstånd till att resa eftersom flyktingar i Schweiz inte får resa. Jag vill träffa min mamma som jag inte sett på sex år. Jag vet att hon är mycket ledsen över det.”
OdaiIKEA, Kvalitetskontroll
Jag kan inte återvända till Irak för att träffa min mamma eftersom jag saknar tillstånd. Jag tänker på henne nästan varje dag. När jag får hemlängtan sätter jag mig ned för mig själv och tänker. Jag vill inte att min familj ska tro att jag håller på att ge upp, så jag går ner till floden. Sedan sätter jag mig ned och tänker.
På fritiden tycker jag om att laga irakisk mat till min familj. Framför allt dolma. Jag gillar även att reparera elektriska instrument och verktyg. Jag är rätt bra på det och skulle nog säga att det är min dolda talang. Jag tycker om att hitta lösningar på problem.
Mitt jobb är viktigt eftersom jag är en praktisk person. Möjligheten att jobba med något du gillar är ett nöje och ett sätt att koppla bort från stressfaktorerna i vardagen. Jag gillar att lära mig nya saker och vill kunna försörja mig själv och min familj ekonomiskt.
Det är viktigt att folk förstår att flyktingar inte lämnar sina hem frivilligt. Folk bör även känna till att vi alla strävar efter samma saker: ett bra och säkert liv för oss själva och våra familjer.”
OdaiIKEA, Kvalitetskontroll


