Edgars berättelse
En lektion i hur man bygger upp livet på nytt
Edgar tvingades fly från Venezuela och lämnade sitt hem och sin dotter bakom sig. Efter att ha funnit trygghet i Belgien återupptog han sin karriär som lärare och började bygga upp sitt liv på nytt.
Jag var tvungen att göra något
Edgar tvingades fly från Venezuela och lämnade sitt hem och sin dotter bakom sig. Efter att ha funnit trygghet i Belgien återupptog han sin karriär som lärare och började bygga upp sitt liv på nytt.
Jag levde ett normalt liv i Venezuela. Jag är en datornörd och läste naturvetenskap på universitetet. Min bror som är lärare kunde inte utföra sin lektion en dag. Jag hoppade in som ersättare för att hjälpa honom. Den dagen upptäckte jag en passion för undervisning. Jag började undervisa några dagar i veckan och arbetade mig upp till ett heltidsjobb som lärare i franska och spanska. Jag älskade att undervisa och gör det fortfarande.
Jag har lärt mig mycket genom att undervisa. Jag var ung, runt 20 år gammal, och många av mina elever var äldre än mig. Chansen att få undervisa och lära av dem var helt otroligt. Runt 2015 började saker och ting att gå fel i Venezuela. Livet blev mycket tufft. Det var många protester och mycket våld. Beväpnade militärer på motorcyklar kastade gasgranater mot demonstranter.
Familjeliv i spillror
När min dotter föddes 2015 var det omöjligt att gå mer än 100 meter från lägenheten. Gatuvåldet var så intensivt att lukten av gas och rök trängde in i vårt hem. Naturligtvis var jag rädd.
Jag insåg att jag var tvungen att göra något för att kunna erbjuda min dotter ett bättre liv. Jag var inte rik. Men jag ville ge henne en trygg plats att växa upp på. För min familjs, och framför allt min dotters, säkerhet var jag tvungen att göra något.
Hon flyttade med sin mamma till en annan tryggare stad, medan jag lämnade landet tillsammans med min mamma och mina bröder. Det svåraste var att behöva lämna min dotter.
Inget liv utan papper
Jag hade det tufft när jag kom till Belgien. Jag var tvungen att anpassa mig och börja om från ruta ett. Jag var en flykting på 33 år, så jag var inte så ung. Mitt examensbevis var inte giltigt i Belgien. Jag hade inga papper eller dokument. Det var en enorm utmaning. Jag kunde i alla fall tala franska.
Den största utmaningen var att återfå min status. Jag behövde hitta ett jobb för att kunna tjäna pengar. Jag var i säkerhet, men min dotter var kvar där borta och jag behövde skicka pengar.Jag tog mig an massor av jobb, men det tog några år innan jag återfick min status och började leva ett normalt liv. Stämpeln som flykting är ett stort hinder.
Vardagen är svår. Även de till synes ytliga sakerna. Utan ID-kort kan du inte köpa en telefon för att kommunicera med din familj. Utan papper eller status har du inte rätt att arbeta. Varje dag blir en kamp. Utmaningen är att behålla lugnet och motståndskraften, och att inte förlora hoppet.
Jag insåg inte vad det innebär att vara flykting innan jag lämnade Venezuela. Många tror att flyktingar bara är ute efter ett enkelt liv. Men det är inte ett val. Flyktingar är inte på jakt efter allmosor, de vill ha möjligheter. Jag vaknade inte en dag och tänkte att jag borde prova livet som flykting i Belgien. För mig handlade det om att få ett normalt liv igen.
“Alla vinner på bättre flyktingintegrering. Detta bidrar till mångfald och olika sätt att se på saker och ting. Det är enbart positivt. ”
En underbar överraskning
Möjlighet att få jobba på IKEA var den bästa överraskningen jag fått sedan jag kom till Belgien. Via ett av IKEA-programmen fick jag träffa massor av trevliga människor från så många olika länder och med olika bakgrunder.
Jag har jobbat med dem i tre och ett halvt år nu. Jag började som säljmedarbetare. Jag hade inte ens sålt en penna tidigare innan jag fick denna jobbmöjlighet. Jag var nervös men glad över att få ett riktigt och bra jobb. Undan för undan hjälpte de mig att hitta tillbaka till undervisningen igen. Idag är jag LND-specialist (lärande och utveckling) och därmed en av lärarna på IKEA.
Mina examensbevis orsakade inga problem på IKEA. I den här organisationen handlar det om vem du är och vem du kan vara. De är trevliga människor som arbetar i en bra kultur. Jag får även en mycket positiv reaktion i sociala sammanhang när jag berättar att jag jobbar för IKEA.
Livet efter många upp- och nedgångar
Efter alla upp- och nedgångar ser jag fram emot att kunna slå mig till ro och njuta av livet. Nu bor jag här med min flickvän och min styvson, och min stora dröm är att få träffa min dotter igen.
Min dotter är nu nio år och tack vare min mobiltelefon kan jag prata med henne nästan varje dag. Men jag har inte möjlighet att krama henne eller följa henne till skolan.
Jobbet har gett mig en plats i samhället. Jag har fått en möjlighet att uppleva saker jag har missat. Alla vinner på bättre flyktingintegrering. Detta bidrar till mångfald och olika sätt att se på saker och ting. Det är enbart positivt.
Ha ett öppet sinne och inse att det finns andra verkligheter och att det händer saker i andra länder. Vi vill kunna bidra till det samhälle vi kommer till, både kulturellt och professionellt.
